kämpa iphone, kämpa

Min lilla bäbis är just nu med om en nära döden upplevelse. Skämt åsido men hela skärmen är randig och ingen av knapparna fungerar och den är verkligen helt borta. Får låta batteriet ta slut och sen starta upp den igen. "hoppas" på att den fungerar igen då.. hade ju inte tackat nej till en iphone 5.

Idag tog jag, pappa och marcus en cykeltur. Vet inte hur lång den var, men ungefär 2/3? mil kanske. Första cyklingen efter attacken av älgflugor, och idag fick jag inte en enda!
Jag sa strängt till pappa innan vi började cykla att "INGA STIGAR I SKOGEN ELLER I HÖGT GRÄS"
Det höll han faktiskt, för vi cyklade bara grusväg. Ville som vanligt gråta över alla fina ridvägar det finns i uddevalla haha...

Men att cykla med min pappa
är inte som att cykla med vem som helst:
"Nu är det bara 3 kilometer kvar" är samma sak som 2 mil kvar.
"Nu är det bara platta och fina vägar hela vägen hem" är samma sak som att cykla upp och ner för Kebnekaise 2 gånger.
"Vi ska bara cykla asfalt" är samma sak som att cykla stigar i skogen på svårighetsgrad 29208402.

Så håller han på hela tiden, men oj vad han är bra bara för att han gör så. Efter alla dessa cykelturer där jag bara gråtit och gråtit och benen skakat så kan jag inte tacka honom nog för att han utsatt mig för det. Det skulle ju liksom aldrig hända att jag själv puschar mig så mycket, därför är det bra att han gör det.

Nog om det, nu är alla söndags rutiner klara och nu ska jag kolla runt på youtube i väntan på att mitt hår ska torka.
Nu kan jag ju inte kolla instagram innan jag ska sova som jag brukar, och ingen väckarklocka heller, ingen snapchat.. amajgad vad ska jag ta mig till.

 


Kommentera här: